Feelgood-lördag!

Eller inte, Jo..Det kan vi väl kalla det..

Tack höst för att du är kommen, för så  är även min förkylning!

Bad en doktor kolla mig i halsen idag för jag misstänkte halsfluss..

-Vesna, kolla i min hals jag har nog halsfluss..?
-Okej, hämta ficklampan och spatel..
(hämtade det fort på närmsta sal)
-AAaaaah, gapade jag och sedan ursäkte min äckliga slem-andedräk
-Men,  Liane...Vart har du dina mandlar?
-Mandlar?? Vet inte vart dom är, men säkert slängda för jag opereade bort dom när jag var sex år..
-MEN, då kan jag ju inte SE om du har halsfluss
(men det var rött å med vita orcikar på i halsen)
Hon skaickade iaf ner mig till akuten för att ta ett streptokocktest, för att utesluta halsfluss.
Suck, klockan var 15.50 så jag körde hem istället...
Får se om min söderte-blanind med honung för mig frisk :) Vet inte om det var teet som fick mig att svettas eller om det är feber, för dåsig..det är jag.

Jaha, upp och hoppa iomrn igen! Klockan 05.00 är cäl ett underbart klockslag? Man hinner se solen gå upp och allt,,
Nej, om sanningen ska fram så vågar jag inte ringa och sjukanmäla mig, förens det är bekräftat att jag har streptokocker.. Så jag får gå ner på arbetstid imorn istället. Jag har lixom en känsla av att mina jobbarkompisar har genomskådat mig.
Jag erkänner halvt att jag är halvt hypokondrisk. Men, ja...Bara lite.

Idag har jag jobbat..röven av mig. Ej bokstavligt talat. Men nästan, Tur för mig att jag älskar mitt jobb! :)

När jag slutat fick jag ett sms av morsan.. Hon bad mig ta ut de sista grejerna från mitt flickrum, för lägenheten skall sägas upp och på måndags städas den ut helt..
Så jag åkte dit, slängde typ allt och öste ner dagböcker och dyligt i en påse att ta med hem.
Resten var skit,


Hittade dock ett brev, som Nellie skrivit när hon var ca 8 år:

Kära Mamma
Mamma jag saknar dej jag förstår att du vill vara med pappa
men jag å liane tencker du på åss
nej det är klart du inte gör vafför kommer du altid hem försent jag gråter så de blev
pölar å om du inte kommer hemm så kommer jag inte till skolan
du få fatist en lapp av oss med inte bara pappa
så du kommer å glöma oss å vi kommer inte få nån mat eller vi kommer inte få nåt
av nellie






Ja,det är jobbigt och hemskt. Ringde och läste det för Mamma som grät och fick ångest.
Jag hatar inte min Mamma för nått hon gjort, jag är inte arg på henne och någon dag kommer jag att förlåta henne.
Jag vill itne att folk ska tycka att jag har en dålig Mamma. Jo, visst det var hon. Verkligen.
Men det många inte förstår är att droger ta överhanden om ens känsloliv, och hjärna. Jag förstår det inte heller.
Antar att det är min Mamma som haft det värts under hela rehab tiden. Tänk så mycket hon gjort när hon vart påverkad som hon ångrar och att hon ens varit påverkad. Hon har verkligen ångest. Hon är stark som klarar av det.
Alla som blir nyktra är starka! Att minnas och repetera all skit man gjort, få det kastat i ansiktet och sedan skall man förlåta sig själv för det? Ja, jag antar att det är svårt. Jag vet inte och kommer aldrig få veta exakt hur det känns.
Jag har lovat mig själv evig drogfrihet.

För vet du? Vem som helst kan ramla dit.
Belive it or not..





Nu ska jag ta mig en kopp te till och ..kanske, kanske spela lite sims :)













What doesnt kill you, makes you stronger!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0